Vivalapanda

(ca 10.00) Jag visste att det skulle bli såhär från samma stund jag klev upp ur sängen imorse. Borde stannat hemma under täcket. En halvtimme var allt det tog för mig denna morgon att börja gråta. Dagen har knappt börjar och jag har redan varit på väg att bryta ihop ytterligare 2 gånger. Allt är bara så jobbigt och jag är rädd att jag inte orkar hålla hoppet uppe ända tills sommaren. Allt kommer bli skit om jag ger upp. Fast det är ju redan skit. Men det kommer gå åt helvete med skolan om jag slutar kämpa..

(15.00) Samma situatuon har hänt mig ända sedan vintern 2009 då jag gjorde misstaget att kära ner mig i en kille jag träffade på fest. Jag var helt uppöver öronen lycklig och trodde verkligen vi hade något på G. Vi träffades ett par gånger men sedan påstod han att han inte hade samma känslor för mig som jag hade om honom så vi slutade träffas och det blev inget mer med det. Jag var lite ledsen ett tag men jag hittade tillbaka till verkligen när jag började prata med en gammal barndomskompis som jag sedan blev tsm med. Denna gången varade lyckan lite längre och allt var underbart. Tills vi nådde botten 2 månader senare och jag var fly förbannad. Trodde det skulle ta slut men jag bestämde mig för att ge honom en andra chans efter en del väldigt blandande åsikter från vänner och familj. Det fungerade och vi var lyckliga ett tag. Men efter 1år och nästan 9 månader gjorde vi slut. 

Jag var lite ledsen i början men jag insåg sedan att det praktiskt taget redan var slut då vi varit nära göra slut hela sommaren. Den 13 december började jag prata med min nuvarande pojkvän och vi pratade i princip varje dag och den 22december åkte jag för att träffa honom vi klickade direkt. Den dagen var årets bästa dag. Jag helt överlycklig och tyckte han var helt underbar (vilket han typ är enligt mig). Vi pratade massor under jullovet även om vi hade annat för oss och vi skulle träffas den 2 januari. Det skulle bli den perfekta starten på året och det var i princip en perfekt start på året. Fram tills dess var allting perfekt och jag trodde verkligen inte allting kunde vända så snabbt som det sedan gjorde. 

Igår var det exakt 3 veckor sedan vi träffades. Det var då allting vände. Vi hade varit tsm i ca 2 veckor och jag började må allt sämre eftersom ingenting var som förut.. Idag sitter här och hoppas på att mina hemska humörsvängningar ska försvinna för det sjukt jobbit att må toppen en stunden för att sedan bryta ut i tårar så fort någon frågar hur det är med mig..